fani, karo&mimis überkoola blögg

hej världen
det blixtrar i blöggen, i staden. det blixtrar och jag saknar, saknar allt jag inte har, saknar tillochmed saker jag aldrig har haft. saknar först och främst mina två fina homies fanny och karolina. jag har icke sett dem två på allt för lång tid och det känns ganska jobbigt. allting känns jobbigt just nu, vädret är jobbigt, mitt rum är stökigt, jag vill ha choklad, jag har tre meter lång råttfärgad utväxt, jag har världens risigaste hår, jag är kritvit, jag har inga kläder, jag har inga pengar att köpa nya kläder för, jag vill resa bort, jag vill på way out west, jag vill att min nya mobil ska komma någon gång och ta allt det här blandat med ångesten över att skolan börjar om en vecka.

jag orkar verkligen inte

har kommit på nu också att jag har massa restarbeten kvar i fysiken sen i våras
fan fan fan fan fan fan fan

asså nej fan

nu har det slutat åska iallafall
och precis nu blixtrade det igen bara för det

och nu låter jag som världens mest deprimerande människa men jag är faktiskt glad
kanske inte precis nu, men oftast är jag superhappy, var det nyss, sen börjar man lyssna på sorglig musik och tänka på allt jävla jobbiga så blir jag emo. på riktigt emo. fast ingen märker det, alla tror att jag är asglad hela tiden. det är bara när jag skriver sådana här alldeles för deprimerande blögginlägg folk inser att till och med superblöggare som mimmi har dåliga dagar hahha.  

fast nä. jag är inte speciellt bra på att vara ledsen. inbillar mig att jag är världens gladaste och känner mig redan bättre faktiskt. hehehhehe

nu ska jag faktiskt försöka städa mitt rum eller nåt
jag hatar att städa
som alla andra gör
men jag överlever
jag överlever allt, jag är odödlig
jag är mjuk, men odödlig, nästan


blixtar och saknade dudes

benjamin hälsar

adjö
mimi